Liten blir Stor...♥

Jag tror att vi alla kommer ihåg de många gånger vi fått höra orden "du är för liten".

Man var för liten för att åka just DEN karusellen, för att leka med just DEM stora barnen och för liten för att förstå. Men när blir man "stor" och vad innebär egentligen det?

Är det efter att ha bildat familj, köpt hus, hund och volvo som man är "stor"?

Är det dagen då man fyller 18 och ansvarstagande blir ett måste? Är man "stor" då?

Vill man ens bli "stor"?

Oavsett vad "att bli stor" innebär, så tror jag det är viktigt att låta barndomen ta sin tid. Ta avstånd från alla tankar kring hur ditt liv eventuellt kommer se ut om 30 år. Fatta inga förhastade, framtvingade, beslut angående din framtid innan ditt liv knappt ens börjat.

Jag blickar tillbaka på mina yngre minnen och glädjs åt hur jag själv vuxit upp. Jag glädjs åt hur lycklig jag blev när mamma läste historier kring Bamse i trollskogen. Jag minns alla de stunder jag spenderat i en röd liten lekstuga på Landsvägen 9 i Anderslöv. Jag minns och kan ibland sakna att vara "liten".

Alla blir vi vuxna, vi går vidare i livet och naturligtvis ska det vara så. Men kanske måste det faktum att ansvartagande blir ett måste och att bilen ska tvättas inte behöva stänga inne det barn som finns inom oss alla. Jag tänker åtminsone aldrig låta någon låsa in barnet inom mig...

Liten blir Stor...♥

/Anthony

♥ Vänskap ♥

Hej bloggläsare. Idag är ingen bra dag. Jag har hört att man tvunget ska uppleva dem också. Varför? Det vet jag inte. Kanske för att kunna uppskatta och njuta av livet när det är som bäst?

Oavsett varför, så är idag ingen bra dag.

Dagar som idag, "dåliga" dagar, drabbar oss alla, av olika anledningar och just därför handlar detta inlägg om något väldigt viktigt. Vänskap.

Vänskap, som är så otroligt viktigt när allt känns lite extra jobbigt.

En vän.

Någon som, för en stund, kan ägna sin fulla uppmärksamhet åt en själv och som faktiskt bryr sig. Någon som lyssnar, men kanske inte alltid svarar. Ibland är det nämligen varken svar eller lösningar man vill ha. Man vill inte alltid lösa ett problem. Man vill bara precis att någon ska lyssna. Någon som faktiskt märker att man mår dåligt och då frågar vad som är fel. Någon att krama. Någon att älska. Någon som finns där, när du behöver det som mest.

Jag kan inte beskriva, med ord, hur mycket mina närmsta vänner betyder för mig. Jag kan inte förklara hur de lyckas få mig glad, trots att jag ibland mår riktigt jävla dåligt... Vänner som mina växer inte på träd och utan dem, skulle jag inte vara personen jag är idag.

Våga vara människan som frågar "vad är fel". Annars gör ingen det.

♥ Sprid Kärlek ♥

/Anthony